Ska vi starta en pandemi av leenden?

Jag skrattar mycket i mina sammanhang. På repetitionerna, bakom scenen, i möten mellan människor där livet ibland är lite för stort och lite för rörigt. Ofta är det just humorn som gör att vi orkar fortsätta.

Det finns stunder när skrattet kommer av sig själv. När någon säger något tokigt, när ett vardagsögonblick plötsligt blir oväntat komiskt och hela rummet delar samma känsla. När någon börjar skratta först och resten följer med. Det är ett ögonblick som är befriande. Ett ögonblick som binder oss samman.

Och så finns det de där tillfällena när livet inte alls är lätt. När situationen är allvarlig, obekväm eller fylld av oro. När man t.ex sitter i ett väntrum, i en märklig situation eller mitt i något man aldrig önskat sig. Just då kan humorn komma som en överraskning. Inte för att något egentligen är roligt – utan för att något blir så absurt mänskligt att det skapar en spricka i allvaret. En liten öppning där man får andas. Det är den lättnaden som gör det uthärdligt. Som säger: vi är fortfarande vi.
Som hjälper oss att hålla ihop.

Jag ser glädje som en livskraft. Något man ibland måste välja aktivt. Något man får ge sig själv tillåtelse till – även när det skaver. För i de gemensamma skratten, i de små stunderna av värme, händer något. Avstånd suddas ut. Roller försvinner. Vi möts som människor, precis där vi är.
Det här året har lärt mig hur viktig den där tillåtelsen är. Att våga släppa fram ett leende även när hjärtat är tungt. Att förstå att glädje och sorg kan existera samtidigt – utan att den ena tar ifrån den andra sin plats. Humor är inte respektlös i sorgen. Tvärtom kan den vara ett sätt att bära den.

Jag tror helhjärtat på humorns kraft.
Humor och skratt mjukar upp, bygger vänskap och håller oss samman när livet gungar.
Det sägs ju att ett gott skratt förlänger livet och det vill jag tro. Ett skratt eller ett leende sätter i alla fall guldkant på tillvaron.
Nu ska du som läser det här få en uppgift av mig:
Möt blicken hos de personer du passerar.
Våga le först!
Ge ett vänligt leende till någon i mataffären, på bussen, i väntrummet.
För ett leende smittar och man vet aldrig hur mycket det kan betyda för någon annan.
Ibland räcker det för att göra någons dag lite lättare. Ibland räcker det för att någon ska orka vidare.

Ge bort ett smittsamt leende i julklapp!
Jag är helt säker på att du skulle må väldigt gott om du fick veta att du startat en pandemi av smittsamma leenden. 🤗😊😉