Varje år händer det:
Butikerna fylls med julrelaterade varor långt före jul, erbjudanden lockar – och i december svämmar flödena i sociala medier över av perfekta granar, matchande pyjamasar och mängder av paket staplade i torn. Mitt i allt detta sitter sedan människor och funderar på om de har råd att leva upp till förväntningarna.
Många maxar krediten inför jul.
Inte för lyx, utan för att inte känna sig otillräckliga och som om det inte vore nog räcker det inte alltid med julen.
Efteråt väntar ofta planerna på den där dyra vintersemestern. Till fjällen eller till varmare breddgrader. Den där resan som ”alla andra” verkar göra – och som gärna bokas, visas upp och betalas långt efter att resväskan packats upp igen.
Det gör ont att tänka på.
För julen – och vintern – har på något märkligt sätt blivit en tävling. En prestationsgren som handlar om hur mycket vi köper, hur fint vi dukar, hur genomtänkt varje present är och hur lyckliga vi ser ut när vi öppnar dem.
Här vill jag vara tydlig med en sak:
Jag förstår verkligen att det inte är enkelt. Ibland är det rent av supertufft. Särskilt när det finns barn med i bilden och man så gärna vill ge dem en drömjul.
Skapa magi. Trygghet. Minnen för livet.
Här hemma har vi valt ett annat sätt.
Vi köper julmat som vi verkligen älskar, men vi dukar inte upp allt på en gång. Vi delar upp det. Tar lite i taget och njuter längre. Ena dagen kan det bli Janssons frestelse till lunch och kanske revben till middag. Nästa dag julskinkemackor till frukost, sillunch mitt på dagen och köttbullar, korv och rödkål framåt kvällen.
Inget dignande julbord som ska hinnas med på några få timmar och ingen stress över att ”allt måste fram nu”. Bara mat vi tycker om – när vi är sugna på den.
För mig är det där nyckeln till en lugn jul:
att sprida ut det goda och inte maxa allt på samma gång.
Och mitt allra bästa knep för en lugn julafton? Jag väcker Gertat med grötfrukost och en kopp glögg, för då kan han inte ge sig ut på vägarna och vi får en långsam, stressfri och mysig julförmiddag tillsammans. Det är liksom svårt att stressa när man sitter i pyjamas med varm gröt i magen och glögg i handen.
Jag önskar att vi ibland vågade stanna upp och fråga oss: Vem är det egentligen vi försöker imponera på?
Barn minns sällan prislapparna. De minns stämningen och om någon var närvarande eller stressad.
Och vuxna… ja, vi minns ofta samma sak.
Samtidigt är julen för många den enda riktiga pausen på året. Några lediga dagar. Lite mindre tempo. En chans att andas.
Och ändå fyller vi ofta den pausen med krav, måsten och listor som är längre än ett kvitto från Ullared.
Kanske borde vi våga göra tvärtom?
Kanske är den största julklappen att inte behöva prestera alls?
Jag tror egentligen inte att det är fler saker vi längtar efter. Jag tror att det är mer lugn.
Så om julen just nu skaver mer än den glittrar, vill jag bara säga detta:
Du duger, även utan perfekta paket.
Du räcker till, utan att behöva stressa runt för att hinna alla påhittade ”måsten”.
Julen kommer ändå. Även om du kanske inte har lika mycket under granen och på julbordet som dina vänner visar upp i sociala medier.
Här är min fråga till dig:
Kanske kan vi ge varandra – och oss själva – något annat i år:
Lite mindre krav.
Lite mer närvaro.
Och modet att låta julen få vara enkel.
Det kan räcka långt in på det nya året.
Bagatelle 
Lämna en kommentar