Det är något alldeles särskilt med gammeldans – och jag tror att de flesta som någon gång stått på en dansbana eller i en lövad loge en sommarkväll vet precis vad jag menar.
Det är kanske inte det mest spektakulära vi har och det är definitivt inte det mest trendiga, men det är något av det mest äkta. När vi börjar spela och de första paren stegar ut på golvet, så händer det något i rummet. Något som inte går att planera fram eller skapa på beställning. Det uppstår i mötet mellan människor, musik och rörelse – och det är just det som gör det så speciellt.
Det finns också en djupare känsla där som är svår att sätta fingret på, men som slår an något väldigt svenskt i oss. En slags kulturell samhörighet som sitter i kroppen mer än i huvudet. Man behöver inte tänka så mycket, man bara känner att man är en del av något som funnits länge och som fortfarande betyder något.
Och samtidigt – om jag ska vara helt ärlig – så är det ju inte alltid så romantiskt som det låter.
För den där lövade logen kan lika gärna bjuda på en kväll där myggen är fler än gästerna. Där bromsarna gör allt för att vara med i bandet och där man står och spelar med ena foten i takt och den andra i ett försök att vifta bort det som surrar. Det hör liksom till. Och på något märkligt sätt gör det också att man älskar det ännu mer.
För oss i Bagatelle är det här inte bara en del av musiken – det är en del av vår drivkraft. Vi brinner för den mogna dansbandsmusiken, men bär alltid med oss gammeldansen som ett naturligt och älskat inslag. Det är i den kombinationen vi känner oss som mest hemma, och det är också där vi tror att något fint händer, både för oss och för publiken.
Vi har till och med spelat in ett album med gammeldanslåtar som finns på Spotify, just för att fånga den där känslan och låta den leva vidare även utanför dansgolvet.
Och kanske är det just där någonstans det landar – i viljan att föra det vidare. Att inte bara bevara, utan fortsätta använda, spela och dansa. För det är ju först då det verkligen lever.
I höst kommer livet ta lite nya vändningar för oss och då känns det också väldigt fint att veta att vi snart kommer kunna ge oss ut och spela mer igen. Det är inget vi stressar fram, men det är något vi ser fram emot, och som känns både roligt och meningsfullt.
Och vem vet – innan dess kanske vi möts där ute någonstans, på en dansbana under bar himmel eller i en lövad loge där sommarkvällen aldrig riktigt vill ta slut… även om myggen gör sitt bästa för att få sista ordet. Här bjuder vi i alla fall på något av det somrigaste vi vet – håll tillgodo!
Bagatelle 
Lämna en kommentar