Det vi skapar tillsammans kan ingen ta ifrån oss.

Om magin i att våga vara del av något större.

Det finns kvällar som etsar sig fast. Sådana där kvällar när man går hem med glitter i själen och känner att man varit med om något som inte går att förklara, bara uppleva. Vår lördag blev precis en sådan kväll. Blended Voices – mitt älskade gäng sångfåglar och scengångare – firade tio år tillsammans. Tio år av sång, av skratt som ekat i replokalen, av våghalsiga (?) låtval och av scennärvaro på ett fint och ibland hysteriskt roligt sätt. När vi stod på scenen under jubileumskvällen, mitt i konserten, slog det mig:

Det här är större än musik. Det här är gemenskap i sin renaste form.

Det här började egentligen ett par år innan Blended Voices fanns. När jag och Gertat bodde i Dals-Ed startade vi en kör som hette ”Sjung och var mED”. Samma idé som nu – en kör där alla fick vara med. Där det inte spelade någon roll om man kunde noter eller hade sjungit förut. Namnet var en ordlek, men också en sanning: kom som du är, sjung och var med. När livet förändrades och vi flyttade från Dalsland och hem till Närke, tog vi inte kören med oss. Men vi tog med oss känslan och konceptet. Visionen. Drömmen. Och så när Gertat blev Närking startade vi om – och så föddes Blended Voices…

Det var fortfarande bara vi två som tänkte tanken och tog steget. Ingen organisation. Ingen manual. Bara en övertygelse om att människor behöver få glänsa. Vi kontaktade föreningen Tingsgården i Sköllersta och frågade om det fanns plats för ett sådant koncept i deras fina lokaler.

Tisdagarna blev vår fristad. Ett andningshål. En plats där man kunde komma in blek och trött av vardagens alla måsten och gå hem rosig av skratt och fylld av endorfiner. Jag brukar säga att körmedlemmarna är som frön eller små plantor och att jag är trädgårdsmästaren. Jag vattnar, stöttar och ger näring och ser dem växa. Jag har sett människor kliva in genom dörren med blicken sänkt – och lämna scenen med ryggen rak. Jag har sett tårar, mod, skratt som väller över i toner ingen trodde att de vågade sjunga. Jag har sett vänskaper födas. Och jag har insett något: när människor får vara sig själva, utan prestationstvång, växer de långt över vad de trodde var möjligt.

På jubileumskvällen sjöng vi låtar som följt oss genom åren. Vi skrattade åt saker som egentligen bara vi förstår. Vi mindes de änglar som inte längre står på scen tillsammans med oss – men som fortfarande sjunger i våra hjärtan.

När publiken applåderade efter sista låten tänkte jag: Det här har vi gjort själva. Med våra röster, vår glädje, våra drömmar. Det vi skapar tillsammans är något ingen kan ta ifrån oss.

Och jag då? Jag är så lycklig att få vara en del av det här. Tio år av musik, livskraft, mod, vänskap och skratt. Det här är inte bara en kör. Det är inte ens ett projekt. Det är en familj.

Till er som står bredvid mig i sången – tack för att ni vågar, tack för att ni litar på mig, tack för att ni aldrig slutar välja glädjen. Det vi delar är unikt. Det vi bygger är äkta. Och det vi skapar tillsammans – kan ingen någonsin ta ifrån oss – och glöm aldrig: Ni är GULD värda!!!